Jag har tänkt på hur jag reagerade, vad jag sagt och vad jag gjort. När känslorna spelar en ett spratt är de inte lätt att hantera alltid. Man säger fel saker, saker man inte vill säga eller borde säga bara kommer ändå. Allt blir ännu mer fel, man bara sårar ännu mer, fast det är de sista man vill.

Men jag tänker tillbaka på de vi haft, den väg vi gått tillsammans. Vad jag kämpade för dig, för att få dela mitt liv med dig och kalla dig för min. Jag svävade på moln redan innan, men dagen då de blev du och jag 11/09-11, jag har aldrig känt den lyckan förut. När man gått och längtat, hoppats och kämpat för något och sedan händer det man väntat på. Känslan går inte att beskriva. Kände mig verkligen sådär löjligt tok kär. Tiden blev inte lång 3 månader, men jag kan säga dig, jag har aldrig mått så bra som jag gjorde med dig. Jag var lycklig! Allt vi gjort tillsammans, alla cross tävlingar. Det har varit så bra. Alla gånger du kittlat mig så jag inte fått luft, den panik jag fått, men jag kan inte ogilla de. För du har alltid fått mig att le, fått mig att skratta. Det har inte spelat roll i vilken situtation de varit. Du spred glädje i hela mig. 

Jag sitter här nu med ett stort leende och skriver.

Finns inget som kan slå den känslan du gav mig, den kärleken, inget.

Jag är så glad att jag fick dela allt med dig,

Din familj är helt underbar, allihopa, sån värme och omtänksamhet, dom är guld !

Dig kommer jag ha varmt om mitt hjärta, du kommer alltid va den person jag kommer minnas som något bra, som kommer betyda enormt mycket. 

Du är värdefull, de är inte många som är som du är, du är unik, du är den mest genomgoa och omtänksamma person jag träffat. Lova mig en sak, ändra aldrig på dig ! 

Rasmus Zetterström <3

De sista veckorna har varit rätt jobbiga. Har inte alls haft någon lust för att blogga. Lusten att skriva av sig finns såklart, men saker man kanske inte ska skriva i bloggen direkt. Så därför har jag inte skrivit något alls.

Vissa dagar är bättre än andra, kvällarna är värst. Jag försöker tänka positivt och se de bra som varit. Men de räcker inte alla gånger, men de känns som de går åt rätt håll.

Julen börjar närma sig med storm steg och tankarna hamnar på andra saker som händer nu.

Men idag vet jag inte hur de känns, känner mig både glad och nedstämd. Hmm...

Sitter just nu på engelska lektionen och har inte lyckats få något gjort alls idag. Har inte skrivit ett enda ord på de vi skulle göra. Men sånna dagar har man också. Slutar som tur är efter engelskan, men bussen går inte förrän 13:20.

Så får gå på stan och kika den tiden, skulle kunnat tränat.

Men klarar inte av att träna som jag vill när jag knappt får i mig mat tillräckligt och bara rasar i vikt.

Det finns ingen matlust, inge godis sug, när jag väl är hungrig så försvinner de direkt när jag sätter mig vid matbordet. Äter jag mig mätt kommer det upp igen. Det finns ingen energi kvar. Jag är trött hela tiden, orkar inte tänka. Kommer hem från skolan helt slut, fast jag bara går halv dagar  3 dagar i veckan. 

Men väntar nu på tid på Vårdcentralen, för detta funkar verkligen inte.

Snart är de bara skinn och ben kvar om de forsätter, vill inte gå ner i vikt direkt.

Men nu blire en sväng på stan, sen hem och invänta min kära mamma som kommer hem från sundsvall.

Hej så länge !