Då var årets hoj säsong över. Jag har inte kört så mycket hoj i sommar. Det har varit mycket annat som tillexempel flytten har tagit mycket tid, har varit mycket att gjort efteråt. Men visst har det blivit en del hoj åkning för det, men inte alls mycket tävlingar alls. Det blev nog bara 3 tävlingar, som jag kan komma på just nu, Stockholmscrossen i Strängnäs, Stattin cupen Njurunda och SM västerås.

Jag har tagit denna säsong som ett tränings år. Det ångrar jag inte. Jag har aldrig tyckt det varit så roligt att köra hoj, som det har varit detta år.

Redan i vintras började hojåkningen kännas bra, jag hade den turen som hade Marcus Grindberg med mig på banan dom flesta gånger jag körde. Det blev mycket kurvteknink och inbromsningsteknik. Redan på dom träningarna blev det skillnad. Jag vill tacka dig, Marcus, för all hjälp. Det har varit guld värt !

Det har även bara blivit ett läger, det var 21-22 maj med Mx Angels, enda dagen i Surahammar och andra dagen på Malma banan. Lägret var bra, det var anpassat för alla nivåer med bra tränare. Det blev en hel del repetitioner samt mycket nytt att träna på. Dagen på Malma är jag mest nöjd över. Jag hade bestämt mig för att hoppa " dubbeln vid depån" innan dagen var slut. Jag åkte varv på varv dom stunder vi tränade den slingan, hade bra fart på rakan, men bromsa alltid innan och rulla över.

Men när dagen snart var slut gav jag mig fan på att nu jävlar ska jag över.

Fick samma känsla som man får när man står på grinden med 30 andra förare omkring sig, när 5 sekunders skylten kommer upp. Och svårare än så vare inte, vipps så var jag över. Känslan när man tagit sig över något som man inte trodde man skulle klara. Jag åkte 2-3 varv till och hoppade.

Hoppen har börjat släppa mycket, tänker inte " tänk om" hela tiden. Jag vågar testa, jag vågar rammla. Farten har kommit mer, kurvorna flyter på automatiskt då farten kommer. Det har helt enkelt börjat släppt

SM, var något helt nytt för mig iår. Jag hade inga krav på mig själv, men jag visste innerst inne vart jag hade mitt mål, att kvala in. Jag har aldrig varit så nervös nån gång, de var långt ifrån som en vanlig tävling, nu vare allvar. Det kändes i hela depån. Bara att köra Start träning, Träning och direkt Tidskval (45) minuter totalt var nytt. Jag har heller aldrig kört ett tidskval. Inget stämde, jag körde stelt, hoppade inte,kurvorna var kass. Det var precis som allt jag tränat på och farten bara försvann. Kvalheatet var väll lite bättre,men inte bra. De märks vad nerver kan ställa till med.

Men jag är ändå nöjd och jag fick enormt mycket erfarenhet och för de andra, vare så himmla kul !

Sammanfattning av 2011, Jag har haft ett lärorikt år, en bra utvecklings kurva, haft förbannad roligt, lärt känna en hel del nytt folk.

Jag vill tacka Mamma och Pappa för allt stöd, allt tid och energi ni lagt ner, utan er hade jag inte kommit en meter.