Fattar inte vad det är. Aldrig känt denna känsla förut.

En tom känsla. Vet inte vad jag vill. Vet inte vad jag känner.

Allt känns som en enda stor jävla röra. Känns som jag försöker inbilla mig att det är bra.

Jag vill att de ska kännas bra. Men än vad jag gör, så känns de bara knas.

Ensamhet, tomhet, besvikelser. Det är mycket som är negativt just nu, men samtidigt går de bra också.

Men någon starns tar den där jobbiga känslan över.

Känslorna spelar mig ett spratt. Just nu vette fan vart jag har dom.

Eller jag vet vad jag känner delvis, men ändå så osäker.

Jag vet själv att de aldrig kommer ske, skulle det ske, så vet jag inte om jag skulle våga.

Stunderna känns så grymt bra, i närheten, jag faller tillbaka. Men efter varje gång, faller jag till botten.

Det känns bra direkt efter, men ju mer jag går och tänker och grubblar, blir jag bara besviken och ledsen.

Är rädd att bli sviken,som många gånger förr. Är less att gå igenom samma skit om och om igen.

När man tror man nått toppen, och går vidare på stigen,så slutar de ändå i samma stup till slut.

Det är bara en del, av alla känslor och tankar som gör mig galen just nu.

Det som enda som är positivt just nu är hojåkningen.

Helgerna, på banan, massa härligt folk omkring sig, bästa vännen, hojen, ljudet,körningen.

Det är då jag mår som bäst, de är då jag kan släppa allt för stunden.

Än hur jävligt det är på sidan om, så är den stunden oslagbart !