Förstår inte hur endel tänker. Dom tänker nog inte alls. Eller tänker jag
fel. Men de känns inte så.

Jag saknar den där känslan jag hade första terminen i skolan här nere i
Eskilstuna. Jag längtade efter torsdagar- Fredagar, de va dom dagar jag gick i
skolan. För jag visste hur kul jag hade dom dagarna med härligaste klass
kompsiarna.

Jag kom till en helt ny stad, kände knappt någon, kom till en ny skola, fick
börja i en klass över mig. Minns hur nervös jag var. Men den välkommnad jag
fick, vilka tjejer ! När man bara gått nån vecka och dom frågar om man vill med
på de ena och de andra nån helg, på lovet. Ni har varit guld för mig !

Saknar er Tjejer !

Men eftersom det inte var den linje jag skulle gå, så bytte jag klass igen
efter Sommar lovet. Så nu går jag med Frisör 1 orna som som flesta är ett år
yngre än mig. Många tycker att ett år kanske inte låtar så mycket, att de inte
skiljer sig.

Nej, till viss del gör de inte de, de är induviduellt. Men visst märker jag
en skillnad.

Men hade inga problem första dagen att komma till en ny klass. Men de är
inte bra nu. De känns verkligen inte bra.

Jag storm trivs med linjen, just nu känns det som det är frisör jag vill.

Jag har känt redan från början att jag inte alls passar in i klassen. Jag
har ingen som jag har nån "kontakt" med. Jag läser inte alla ämnen,
jag har redan läst Matte och Svenska, så dom lektionerna är jag ledig, men de
är 2 lektioner iveckan, de kan inte påverka så mycket tycker jag.

Men jag är inte den lättaste att komma nära in på, jag är inte den som hörs
eller tarförmig i onödan. Men när jag tycker att något är fel, eller de gått
över gränsen, då säger jag de.

Men alla har mig nog som den tysta lilla som inte synns eller hörs, men där
har ni fel.

Just nu känner jag inte alls för att gå till skolan, de känns bara skit allt
ihopa.

Speciellt som de blev nu när vi ska ut på praktik nästa vecka...

Tänker inte gå in på de, men de känns inte bra...

Är less,förbannad, arg irriterad,åhhh ja vet inte vad....